ischiasen består.
Jag är urless på skiten!
Nu har jag blivit lovad operation i alla fall, troligen den 29 februari.
Det känns både skönt och jobbigt, skulle vara helt underbart att slippa smärtan men en operation är alltid en operation och det är lite läskigt att tänka på. Det är många år sen jag senast låg under kniven, ett tag hände det alltför ofta men då var jag på nåt vis van vid det, nu känns det helt klart obehagligt att tänka på.
Men, men, no pain, no gain. Det blir säkert bra.
Nu värker min ädlare del så mycket att jag måste bort från stolen snarast. Har i alla fall skrivit nånting igen för första gången på 2 månader.
