Om någon...

till äventyrs undrar vart jag har tagit vägen så är det den årstiden nu.

Jo, alltså, den tiden på året när jag blir alldeles ovanligt seg, oinspirerad, energilös, obeslutsam, hängig, oföretagsam, uttråkad, olustig, svårmodig, låg, hängig, ointresserad o s v. För mycket mörker, för mycket kyla, alldeles för långt till våren och bara så himla lååååååångtråååååååååkigt!!!!!!!!

Därför har jag gått i mentalt ide. Går bara ut om jag absolut måste. Gör inte mer nytta än jag absolut måste. Läser så mycket ögonen orkar. Ser på snooker, skidskytte, längdskidor och rally så mycket som Eurosport sänder. Spelar spel på iPhonen så länge batteriet räcker. Sitter i soffan med en katt under och en katt på filten så ofta jag kan. Äter så mycket och onyttigt som jag orkar. Sover så lite eller mycket som jag vill och framförallt så länge på morgonen jag vill. (Ja, ja Helge, det är väl inte så himla stor skillnad mot annars om du nu måste vara så ofin och komma här och lägga dig i och leka besserwisser!)

Nu tror jag ni har fattat galoppen. ;-D

Så om ni tycker att det är väl glest mellan inläggen här i bloggen så hav tålamod! Om lite drygt en månad är det vårdagjämningen, min 50-årsdag och vårt silverbröllop (mer eller mindre på samma dag, den 20 mars) och då om inte förr tror jag att jag kommer att vakna ur min dvala och komma krypande ut ur idet och lukta på vårluften, kisa mot solen och utstöta mitt öronbedövande vårskrik som får katterna att lägga öronen bakåt och springa och gömma sig under sängen eller i bokhyllan och alla grannarna att bestämma sig för att jag verkligen inte är riktigt klok.

Som om jag bryr mig vad grannarna tycker och tror! HA! 

OCH för er som har saknat min lilla käpphäst: 

Solen går upp 7.24 och ner 17.01. Dagen är alltså 9 timmar och 37 minuter kort. Det tar sig! :-)