lite negativt i tonen i förra inlägget, det var verkligen inte meningen. Föll väl tillbaka i mitt gamla negativa jag ett tag. Det ska jag genast sluta med.
Borde gå och lägga mig. Hm, varför låter det så motbjudande? På morgnarna (kl 12) tänker jag att det är väldigt dumt att gå och lägga sig så sent och sen sova halva dagen. Den blir så kort då. På kvällen (kl 01) tänker jag att dagen har ju nyss börjat och det är så skönt när det är lugnt i huset, Martin sover, katterna oxå, Helge nattsuddar precis som jag med en bok eller ett sudoku eller en film och världen står liksom stilla omkring en (förutom tidningsbilen som kommer vid 2 - 3-snåret).
Det är en dålig vana detta och det enda som biter på den är att gå upp tidigt typ en vecka i sträck och det är ju inte precis vad jag mest av allt längtar efter att göra, morgontrött som jag alltid varit. Så jag ställer väckarklockan när jag går och lägger mig och tänker att jag minsann ska gå upp när den ringer och när den gör det stänger jag av den med ett irriterat stön och somnar om. Eller om jag är riktigt duktig, snoozar jag i 2 - 3 timmar innan jag stänger av den och sover ett tag till. Ber jag Helge väcka mig när han går upp så får han ett ilsket fräsande till svar (om han har tur) eller huvudet avbitet.
Haha. Säga vad man vill, självinsikt har jag iallafall, alltid något.
Night at the Roxbury. Ingen särskilt bra film. MEN... även dåliga filmer kan ha sina poänger. I det här fallet två nördiga bröder som säger och gör riktigt dumt, roliga saker. Så här dags blir det säkert roligare än det egentligen är men det gör ju inget. Jag älskar att fnissa!!!
Godnatt (så småningom ;-)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar